112

112. Ungefär precis så många timmar har jag suttit på tåg den här hösten. Hittills. Vid det här laget kunde jag skriva en längre avhandling om två fascinerande människotyper:

1. Män (för ja, det har hittills alltid bara varit män) som somnar på tåg och i sitt sovande tillstånd tar orimligt mycket av också mitt benutrymme. Jag tänker att de på många sätt måste ha skönare liv än jag.

2. Människor (för ja, det har hittills varit alla möjliga) som ser på film med ljud utan hörlurar. Jag tänker att de antingen har uppnått en frihet jag ska ägna resten av mitt liv åt att erövra eller att de har uppnått en total ignorans som jag aldrig vill komma i närheten av.

I skrivande stund har min granne vaknat och mina ben får luft igen. Ändå blir det väldigt fint att få komma hem snart. Det var fint att vara på jobbvift också, men det blir väldigt fint att komma hem.

2 thoughts on “112

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s