Tillsammans

Vi är i skrivande stund lyckligt hemkomna från ett veckoslut på familjeretreat.

Va? tänker du kanske nu. Familjeretreat? Kanske du spontant tycker att det finns en oöverkomlig motsättning mellan orden familj och retreat. Och jo, om man med retreat menar tystnad och stillhet så är jag den första att hålla med om att kombinationen retreat och familj är svår. Men om man vidgar begreppet en aning och med retreat menar att dra sig undan och tillbaka kan kombinationen vara klockren.

På fredagskväll flyttade vi och ett tiotal andra familjer in på en lägergård för ett och ett halvt dygn. Vad vi fick? Massor. Jag nämner några av de gåvor vi blev givna:

1. Skärmfria dagar. Det var en deal. Ingen skärm förutom den gemensamma filmstunden för äldre barn och vuxna på lördagen.

2. En tillvaro utan borden och måsten. Vi behövde inte laga mat. Vi kunde inte handla, städa eller röja i en garderob. Vi fick därmed en massa kvalitetstid. Vi spelade sällskapsspel på ett sätt vi alldeles för sällan gör hemma. Vi läste tillsammans. För vi kunde bara vara.

3. En helg med varandra och andra. Vi fick vara tillsammans som familj men också tillsammans med andra. Barnen fick leka med kompisar och vi fick prata med kompisar. Det var många fina samtal, det var delade liv.

4. Sköna gudstunder. Aldrig förr – på riktigt aldrig förr – har det varit så skönt och lätt att vara på mässa eller gudstjänst med barn. Allt var på deras villkor. Allt var kort. Vi sjöng mycket och lyssnade lite. Och drog aldrig ut för mycket på de stunderna.

5. Ett kärt återseende. Det var något alldeles speciellt med att få vara på den lägergård som var så enormt viktig när vi själva var tonåringar, nu med vår egen familj. OCH med flera av de andra som också var där när vi och de var tonåringar och med deras familjer. Det kändes lite som att sluta cirklar. Jättefint.

Jag var otroligt trött i fredags och jag var otroligt otaggad på familjeretreat. Men inte en enda liten stund ångrade jag att vi var där när vi väl var där och ännu mindre gör jag det nu.

Det här gjorde gott. Arvid fick frågan om vad som var det bästa med familjeretreaten. Han funderade rätt länge och jag försökte hjälpa på traven.

– Kanske att få nya kompisar?

Arvid fortsatte fundera.

– Att mamma och pappa är med och att vi får vara tillsammans.

Amen. Ja, amen.

Tillsammans. En av sommarens sista. En av sommarens bästa.

One thought on “Tillsammans

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s