Vi tycker rysligt mycket om varandra, men vi är stundvis rysligt irriterade på varandra.

Du måste välja om du tänker vara liten eller stor.

Jag har de frustrerade orden på tungan, men den här gången hinner jag hindra mig. För det är ju just precis det hon just nu inte kan välja. Just precis det hon just nu inte heller ska behöva välja, hur rysligt irriterande det än är för mig.

För att hon ska kunna bli stor måste hon få vara också riktigt liten ibland. Och jag får acceptera att jag inte alltid får välja när. Hon måste få pröva sina egna vingar ena stunden och i nästa stund krypa djupt ner i boet under min eller Fredriks.

Från en tid när hon oftare var liten. Lika underbar är hon nu.