Att ha stora barn. Är det egentligen bara att ha alla sina ägg i en korg som någon annan bär? Någon som oftast bär lite rangligare och osäkrare än man själv skulle bära? Å andra sidan; det är ju faktiskt långt man själv som lärt bäraren bära. Man får väl försöka lita också när det skvalpar till.

Det är – vidhåller jag fortsättningsvis – roligare hela tiden det här med att ha barn. Men ibland också svårare.

Mina två stora. Mina äggbärare. Och så en tredje jag älskar vansinnigt mycket. Och jag vet att de är små i många andras ögon. Storlek är kanske mer relativt än något annat, konstaterade jag i dag när facebook bjöd på en bild av en fyraårig Ingrid. Oj, vad jag tyckte hon var stor då. Oj, vad jag tyckte hon var liten nu.