Hus och människor

Det finns hur många som helst. Ödehus. Hus som kunde vara hur fina som helst men som nu förfaller. Hus som en gång var människors trygghet och hem men som nu bara står och är.

Jag tycker om de där husen. Jag föreställer mig vilka berättelser de bär på. Jag funderar på hur de finns i förhållande till varandra. Ofta tänker jag på att de där grupperna av hus för inte så länge sedan bar människors hela liv. Att människors världar var så mycket mindre då. Att de sällan, om alls, lämnade sina byar för att se något annat. Att samhällen som i dag finns nära varandra fanns långt, långt, långt ifrån varandra då.

Att vi ju på många sätt är så väldigt lika de människorna, trots att våra livsvillkor i dag är så radikalt annorlunda. Våra hjärnor ser rätt likadana ut. Ändå tror vi att vi ska kunna och hinna och göra så mycket tid. Fast vi är… människor. Inte konstigt att många av oss blir trötta ibland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s