Som krossar det hårda och kalla

Också den här lördagen bjöd på skönhet av den där sorten som krossar det hårda och kalla. Egentligen tror jag att den skönheten finns där varje dag, men det är inte varje dag vi ser den.

Jag var på Ingrids dansuppvisning i dag. De yngsta dansarna var typ fyra och de äldsta typ sextio. Där fanns dansare med danskroppar. Små, smala, snabba, starka. Liksom designade för att utgöra de avancerade rörelserna. Men det fanns också dansare med andra kroppar. Med dallriga, oformliga kroppar, sådana som vi ser bara i våra egna spegelbilder och bland de vältränades före-bilder. I dag fick jag se dem dansa och stråla. Det var så vackert.

Jag var på intercitytåget på väg mot Vasa. I den galna barnvagnen. Och jag såg ett barn som såg annorlunda ut, på ett annorlunda sätt än de flesta andra barn ser annorlunda ut. Men allra mest såg jag hur barnen runtomkring inte verkade se. Det var så vackert.

I samma galna barnvagn såg jag också hur en ganska stor finskspråkig pojke blev helt superintresserad av att lära sig kommunicera med en lite mindre svenskspråkig pojke. Den mindre pojkens mamma fick agera tolk och hon gjorde det så tålmodigt och bra och den finskspråkiga var så ivrig att lära sig. Det var så vackert.

Det finns mycket skit i världen, jo. Som jag konstaterade senast i går. Men det finns faktiskt också väldigt mycket väldigt vackert.

Och då har jag inte ens nämnt det allra vackraste med i dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s