Som krossar det hårda och kalla

Också den här lördagen bjöd på skönhet av den där sorten som krossar det hårda och kalla. Egentligen tror jag att den skönheten finns där varje dag, men det är inte varje dag vi ser den.

Jag var på Ingrids dansuppvisning i dag. De yngsta dansarna var typ fyra och de äldsta typ sextio. Där fanns dansare med danskroppar. Små, smala, snabba, starka. Liksom designade för att utgöra de avancerade rörelserna. Men det fanns också dansare med andra kroppar. Med dallriga, oformliga kroppar, sådana som vi ser bara i våra egna spegelbilder och bland de vältränades före-bilder. I dag fick jag se dem dansa och stråla. Det var så vackert.

Jag var på intercitytåget på väg mot Vasa. I den galna barnvagnen. Och jag såg ett barn som såg annorlunda ut, på ett annorlunda sätt än de flesta andra barn ser annorlunda ut. Men allra mest såg jag hur barnen runtomkring inte verkade se. Det var så vackert.

I samma galna barnvagn såg jag också hur en ganska stor finskspråkig pojke blev helt superintresserad av att lära sig kommunicera med en lite mindre svenskspråkig pojke. Den mindre pojkens mamma fick agera tolk och hon gjorde det så tålmodigt och bra och den finskspråkiga var så ivrig att lära sig. Det var så vackert.

Det finns mycket skit i världen, jo. Som jag konstaterade senast i går. Men det finns faktiskt också väldigt mycket väldigt vackert.

Och då har jag inte ens nämnt det allra vackraste med i dag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s