Jag har under veckoslutet avverkat ännu en av de där sista gångerna. Den här gången såg den ut ungefär så här:

Det finns så mycket och så många som det blir så svårt att lämna. Och trots att det blir svårt är jag så tacksam över att det är så. Hellre så här. Tänk om det hade varit lätt att lämna allt och alla efter tio hela år.

Då hade ju tio hela år i stället varit svåra.

Hellre så här. Mycket hellre så här.