Alla de där sista gångerna

– Mamma, är det här vår sista gudstjänst här? frågade Ingrid vid knytkalaset efter dagens gudstjänst.

Jag ryckte till. Va? Det kan det väl inte vara?

Men så räknade jag snabbt i huvudet och konstaterade att det faktiskt kan hända att det här var vår sista gudstjänst här. Att det rentav troligtvis är så att det här var vår sista gudstjänst här. Tänk att den kanske både kom och gick utan att jag visste. Bland alla de där sista gångerna vi har eller haft den här våren är den sista gudstjänsten bland de största. Blev jag snuvad på den nu?

Jag vet inte hur många hundra gånger jag varit på gudstjänst här sedan vi flyttade hit. Och jag har kommit hem varje gång jag har klivit över kyrktröskeln. Många gånger under åren som gått har jag varit sjukt irriterad på församlingen och ibland uppgivet ledsen och besviken. Ofta enormt tacksam och lycklig över den församling som är min. Alltid, alltid hemma.

Jag skulle kunna skriva en roman och gör det kanske någon gång. Men just nu och just i dag konstaterar jag att hoppet, ljuset, livet och kärleken vann. Och att fick fira det hemma, i min älskade församling med de människor som har blivit mina.

På en av alla gudstjänster. För två år sedan. Med en människa som då var lättare att ha med i kyrkbänken.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s