Väldigt mycket mera nu

I våra gamla fotoalbum möter jag yngre och slätare versioner av mig och min Fredrik. Säkert vackrare också, men det känns inte så. Inte var vi lika märkta av livet då, men inte märker ju livet heller bara fult och brutalt.

Ingenting i mig längtar tillbaka. Jag ser bilder från vårt första gemensamma hem, från bröllopsresan och från de där åren när det var bara han och jag. Vi hade det bra, absolut, men nu har vi det faktiskt bättre. Jag inser när jag ser bilderna att jag älskar honom väldigt mycket mera nu än då och att den där spänningen och nyfiken som fanns då inte har en chans mot den trygghet och styrka som finns nu. Det var kärlek också då, men kärleken är större, djupare och vidare nu.

Jag tänker ofta att just det här måste vara en bästa tid i livet. Jag lider varken av de krämpor som åren ofta för med sig eller av de osäkerheter som präglar ungdomen. Min bästa tid kan vara nu.

Också.

För det är ju lite så här jag har varit hela tiden sedan jag var nitton; jag har tänkt att den här tiden är den bästa tiden i livet. Och det kanske var sant, men sedan har någon ännu bättre tid kommit.

Att det får vara så.

Tack.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s