Väldigt mycket mera nu

I våra gamla fotoalbum möter jag yngre och slätare versioner av mig och min Fredrik. Säkert vackrare också, men det känns inte så. Inte var vi lika märkta av livet då, men inte märker ju livet heller bara fult och brutalt.

Ingenting i mig längtar tillbaka. Jag ser bilder från vårt första gemensamma hem, från bröllopsresan och från de där åren när det var bara han och jag. Vi hade det bra, absolut, men nu har vi det faktiskt bättre. Jag inser när jag ser bilderna att jag älskar honom väldigt mycket mera nu än då och att den där spänningen och nyfiken som fanns då inte har en chans mot den trygghet och styrka som finns nu. Det var kärlek också då, men kärleken är större, djupare och vidare nu.

Jag tänker ofta att just det här måste vara en bästa tid i livet. Jag lider varken av de krämpor som åren ofta för med sig eller av de osäkerheter som präglar ungdomen. Min bästa tid kan vara nu.

Också.

För det är ju lite så här jag har varit hela tiden sedan jag var nitton; jag har tänkt att den här tiden är den bästa tiden i livet. Och det kanske var sant, men sedan har någon ännu bättre tid kommit.

Att det får vara så.

Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s