Att vi knappt såg dem

I dag har jag mött ett yngre jag hundratals gånger. Det mesta sparkade verkligen inte joy och får ett nytt liv i soporna. Få pappersbilder får leva vidare på österbottnisk mark.

Jag har också mött yngre versioner av mina barn hundratals gånger. Minst. Där är det så mycket joy. Men det är sådant joy som också finns i digital form, så inte heller speciellt många av de bilderna får komma med i flytten.

Jag har mött en betydligt yngre Ingrid. Hon var (och är) orimligt mysig, men hon var också orimligt taskig i huden. Tänk att vi var så vana vid de där såren och utslagen att vi knappt såg dem! För oss var hon bara så självklar och vackrast i världen. Barn med slät och sårfri hud var de konstiga för oss.

I dag är hennes hud nästan problemfri, men det händer att något rött tittar fram runt munnen och hon får nästan panik varje gång. Det fick hon aldrig då, också för sig själv var hon bara så självklar och vackrast i världen. Många gånger i dag har jag hunnit tänka att det är väldigt mycket lättare att ha problemhud när man skriver sin ålder med en siffra än med två. Många gånger i dag har jag hunnit tänka att jag är tacksam för att det är undantag snarare än regel numera.

Ingrid nästan tre. SÅ skön typ. SÅ lik Hilde. SÅ besvärlig hud.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s