Jag lever (tyvärr) inte i någon drömvärld där alla människor får allt de vill ha. Jag lever i den här riktiga världen där nästan ingen får allt, de flesta får något och en del får alldeles för lite av det de drömmer om.

Men i dag klev jag över tröskeln till ett hus som manifesterar att vi också i den här riktiga världen ibland kan få allt vi drömmer om och ännu mer än vi vågar hoppas på. Och även om jag fortfarande lever i samma riktiga värld så blev jag påmind om att vi faktiskt får drömma. Om att jag faktiskt får drömma.

Jag tror ju att Gud ibland ger oss helt osannolikt goda gåvor. Jag fick i dag se att han har gett våra godaste vänner en sådan. Jag behövde bli påmind om Guds godhets rikedom. (För att plötsligt en februarikväll citera den psalm som mer än mycket annat manifesterar sommarlov.)