Aldrig lika rik

Min svåger ligger på soffan och försöker vila. Försöker jo, för det är svårt att komma till sömngivande ro mitt i det som är vår gemensamma tillvaro. Men där ligger han och försöker. Och så kommer Arvid förbi och klättrar upp i hans famn för att mysa lite. Bara för att mysa lite.

Tänk att min son får ha min svåger.

Vi startar mot den färja som lite för snart ska ta oss mot den vardag som är vår och som vi tycker så mycket om. Arvid gråter i bilen. Inte ens en hel vecka hos kusinerna gav tillräckligt med lek. Hilde uttrycker också missnöje med vår avfärd genom att prata om sin moster.

– Jag saknar moster Matilda. Jag vill vara i moster Matildas famn.

Tänk att min dotter får ha min syster.

Och tänk att också vi får ha dem. Tänk att vi sitter uppe alldeles för sent för att samtalen inte får ta slut. Tänk att vi får skratta så mycket tillsammans och tänk att det är så lätt att prata om det svåra och sköra.

Och tänk att jag får ha mina syskonbarn. De är ljuvliga. Så olika varandra och så olika mina egna barn. Så väldigt festliga och så väldigt älskade.

Jag känner mig aldrig lika rik och tacksam och förundrad som när livet bjuder på gemenskap med största tänkbara G.

Jag och ett av syskonbarnen. Fotograferade av systern. Förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s