Den här bloggen har ju aldrig utmärkt sig för att vara speciellt bra på bild. Ändå tar jag i dag frimodigt in film. För den här filmen bara måste världen få se.

Det gulligaste är förstås Hilde Nora Birgitta.

Men på riktigt. Typ precis lika gulligt är hur otroligt mycket kärlek och beundran denna Hilde Nora Birgitta får av sina syskon.

Lyckliga de som har henne. Lyckliga hon som har dem.

(Minst gulligt är min sångröst. Nej, förresten. Allra minst gulligt är att jag känner ett behov av att förklara den med att min röst fortfarande inte återhämtat sig helt efter influensan i början av januari.)