Det finns människor som tycker att allergiföräldrar är hispiga. Att det nog skulle vara bättre för barnen att härdas lite och att föräldrarna borde tagga ner. Jag är själv en sådan allergiker som kan tagga ner och testa gränser. Ibland äter jag ett äpple trots att jag egentligen inte kan och sedan tar jag de harmlösa om än irriterande konsekvenserna.

Men för Hilde är det inte ett alternativ. För henne är konsekvenserna inte harmlösa.

Hon åt ägg en gång, vår lilla Hildis. Vi talar förstås inte ägg i sin renaste form. Nej, vi talar en lillfingersnagelliten bit av en kladdkaka som innehöll äggpulver. Och vi talar ett barn som sedan kastade upp tre gånger i bilen på vägen hem efteråt. Trots att vi fick i henne medicin typ direkt.

Ägg kan vara riktigt riktigt farligt för Hilde. Det fick vi veta på det mest nådefulla av sätt då det kom fram via blodprov. De flesta får ju veta på betydligt värre och mer dramatiska sätt och jag har många gånger varit tacksam för det skonsamma där. Sedan dess ska Hilde alltid ha med sig en adrenalinpenna, som vi ska sticka i lårmuskeln om det behövs någon gång. Må det inte.

Hon är ett sådant barn. En sådan allergiker.

Och därför är jag en sådan där hispig allergiförälder.

Exakt hur allergisk hon är mot ägg vet vi inte. I nuläget vill vi helst inte veta. Men enligt blodprov har hon en mycket starkare allergi än Ingrid. På bilden ovan en liten Ingrid som varit med och vispat kaksmet med ägg. Hon rörde inte ägget. Hon smakade – förstås – inte. Ändå svällde hon upp.

(Och också som uppsvälld tycker jag hon är orimligt söt. En sådan förälder är jag också.)