Kyrkan som ett vardagsrum

När vi kom till kyrkan i dag hade Hilde vita strumpbyxor och blå jeansskjorta. Det var det. Det som borde ha varit en kjol eller ett par byxor var hemma. Lägg till att strumpbyxorna var lite för små, skönt nötta (har använts flitigt av två andra barn också) och försökte dölja en kissblöja med rejält häng.

När vi kom till kyrkan i dag hade Arvid på sig svarta mjukisbyxor med ett par ljusblå shorts i chinosstuk ovanpå. Till det bar han en svart fotbollsskjorta och över den en festlig väst. Han lekte fotbollsdomare.

Needless to say; de såg helt vilda ut.

Våra barn ser kyrkan som ett vardagsrum. De skulle nog aldrig komma på idén att klä upp sig för gudstjänst och vi är uppenbarligen likadana. Det måste ju för all del inte innebära att de direkt klär ner sig, kan man tycka, men i dag var det så här.

Och det viktigaste kvarstår; det är fint att få ha flera vardagsrum. Att få ha kyrkan som ett är också fint. Till och med den här veckan är det fint.

På den plats i en kyrkobänk som är bara, bara vår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s