2018 i bilder

Året började starkt med att han ville se ut och heta som Marcus och Martinus.

Januari var min och Hildes sista månad hemma på tumis.

Jag tycker mig minnas att det var en bra tid.

Jag stickade min första tröja i slutet av januari.

Jag gick på Disney on ice för tredje gången och jag gillade för tredje gången.

Jag gick på Marcus & Martinus för första gången. Och troligtvis sista.

På sportlovet i medlet av februari besökte vi traditionsenligt Umeå. Klättrande bland annat på vägg.

Sedan kom ljuset och våren. En dag när jag kom hem hade Iitu köpt tulpaner. Iitu = lätt att älska. ❤️

Det blev påsk.

Hilde började visa mer och mer av sitt sanna jag. Klättrade på bord och hade sig.

Arvid började spela fotboll på allvar. Också i sömnen spelade han. På allvar.

Jag stickade årets andra tröja.

Och tredje. Om någon tänker att det ju är samma tröja hela tiden men i olika färger och för olika människor tänker någon rätt.

Hilde blev med cykelhjälm. Med en politisk cykelhjälm. Våga vägra rosa katter.

Hon flyttade också in i sina solgasögon och bodde bakom dem ett halvår framöver.

Personligheten fortsatte utvecklas i samma riktning. När sommaren närmade sig var det omöjligt att ha henne i möblerade rum.

Ingrid gick på valborgsmaskerad utklädd till bubbelbad.

Vi firade första maj och jag tyckte jag var het i studentmössa. Det är en årlig tradition.

Med maj kom värmen.

Jag talade på språkvårdsseminarium. Avled nästan av nervositet.

Arvid och jag hade egentid och åt glass. Alla rätt.

Jag och Hildes gudföräldrar sprang halvmarathon. Deras första och min… fjärde? Femte? De var betydligt snabbare än jag.

Men jag var sjukt stolt ändå. Svårt att inte vara det när man sprungit 21 km.

I slutet av maj reste jag till Göteborgs helt underbart vackra skärgård och gick på ett underbart vackert bröllop.

Slutet av maj betydde också slutet på eran Hilde och Iitu.

Och slutet på dagiseran för Arvid.

Och eran läsåret 2017-2018. Jag firade studenter.

En av sommarlovets första kvällar gick vi på dejt.

En av sommarlovets första dagar åkte vi till Umeå.

I juni fick jag papper på att jag får söka tjänst som rektor. Jeee!

Barnen deltog i lopp.

Fredrik tyckte om mig.

Jag stickade årets fjärde tröja. (Och jo, det där med samma tröja i olika färger stämmer fortsättningsvis.)

Vi var lediga.

En dag var vi på havet.

Det var mycket systertid på sommaren.

Samt mycket lästid.

Vi bodde på stranden. Det var ju det man gjorde sommaren 2018.

Vi hade sommarbruna barn.

Vi gick på sommarteater. Flera dagar i rad i juli.

Jag började sticka en femte tröja. Inte samma. Den är nästan, nästan klar men jag kommer ju inte att använda den. Borde ha stickat samma tröja igen.

Vi bodde i vårt älskade sommarhus.

Vi gick på bio. Det var i något skede enda sättet att uppleva angenäm temperatur på.

Jag köpte en klänning som jag tycker väldigt mycket om.

Vi packade ihop och lämnade gråtande. Det här huset kan inte lämnas på något annat sätt.

Vi var på sommarläger med hundratals andra.

I början av augusti gifte sig Hildes gudfar och vi var på bröllop i Norge.

Vi körde hemåt. Vägen hem var lång men vacker.

I augusti fick jag besöka biblioteket i Nykarleby och prata om mitt skrivande. Tänk!

Några dagar senare fick jag åka på lägerskola. Tänk!

Det var skolfotografering.

I början av september sprang jag tjejmilen i Stockholm. Men allra mest hade jag en fin helg med mamma och systrar.

Jag stickade en tröja till. Samma igen. Bra igen.

Jag klippte av mycket hår.

Arvid var med mig på jobbet symtomfri dag två.

Det var soligt och varmt i mitten av september. Hildur ville ändå inte vara ute.

Jag gick på bokmässa i Göteborg och gjorde naturligtvis väldigt mycket annat än hängde med Peppe, men det är det jag har bild på.

Hösten kom och jag fick fira den i den mössa jag själv stickat.

Hilde flyttade ut ur sina solglasögon och in i sina egentliga glasögon.

Vi firade höstlov med glass.

Årets sjätte färdiga tröja. Samma. Igen.

I slutet av oktober åkte jag till Rumänien med en grupp studerande och en kollega.

Vi såg mycket, kände mycket, upplevde mycket och lärde oss mycket.


Farsdagslänk.

I slutet av november var det självständighetsbal.

I december bakade jag fula men goda lussebullar.

Årets tärna 2018. Tror jag bestämt.

När jullovet började åkte vi till Teneriffa med hela Fredriks familj. Nitton människor firade jul tillsammans där.

Hilde ägde ön.

Fem av åtta morgnar sprang jag. Orimligt tungt och långsamt i backarna. Men det var orimligt lätt att ta sig ut ändå.

Jag kunde inte låta bli att fota från flyget på hemvägen. Tyckte det var naaleis grant.

Året avslutades med julfirande på nyårsafton med min älskade stora ursprungsfamilj. Här med systrarna.

Bilder. Sägs ju säga mer än tusen ord. Jag vet inte, jag. Just de här bilderna säger på många sätt så väldigt lite om det som egentligen var år 2018. Men de säger något.

Det blir spännande att se vad bilderna från 2019 säger om ett år.

Advertisements

3 thoughts on “2018 i bilder

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s