Borta från barnen

Klockan är 06.48. Jag har burit ner en tung – förhoppningsvis inte för tung – kappsäck ner för trapporna och tagit mig ut på gården. Börjar dra kappsäcken efter mig. Det är lite för bråttom. Som vanligt.

– Hejdå, mamma! hör jag då små brustna röster.

Jag lyfter blicken och där står de på vår balkong. I bara trosor och kalsonger i de få plusgrader morgonen bjuder på. Ännu lite yrvakna och sömnvarma. Och med röster som inte riktigt bär.

Klockan är bara 06.48 och några av oss har redan gråtit.

Vi vinkar till varandra, bedyrar både saknad och kärlek och sedan måste jag gå. Och nu sitter jag på tåget på väg till flyget. På väg på en resa som på många sätt är helt annorlunda än alla andra resor jag gjort. Och på väg på en resa som gör att jag kommer att vara borta från barnen längre än någonsin tidigare.

Om en liten stund kommer allt att kännas hur bra som helst. Det vet jag. Så är det alltid. Men en liten stund till kommer jag att sakna och längta efter de små liven på balkongen.

Nu börjar äventyret!

På tåget klockan 06.58. Jag hann.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s