Borta från barnen

Klockan är 06.48. Jag har burit ner en tung – förhoppningsvis inte för tung – kappsäck ner för trapporna och tagit mig ut på gården. Börjar dra kappsäcken efter mig. Det är lite för bråttom. Som vanligt.

– Hejdå, mamma! hör jag då små brustna röster.

Jag lyfter blicken och där står de på vår balkong. I bara trosor och kalsonger i de få plusgrader morgonen bjuder på. Ännu lite yrvakna och sömnvarma. Och med röster som inte riktigt bär.

Klockan är bara 06.48 och några av oss har redan gråtit.

Vi vinkar till varandra, bedyrar både saknad och kärlek och sedan måste jag gå. Och nu sitter jag på tåget på väg till flyget. På väg på en resa som på många sätt är helt annorlunda än alla andra resor jag gjort. Och på väg på en resa som gör att jag kommer att vara borta från barnen längre än någonsin tidigare.

Om en liten stund kommer allt att kännas hur bra som helst. Det vet jag. Så är det alltid. Men en liten stund till kommer jag att sakna och längta efter de små liven på balkongen.

Nu börjar äventyret!

På tåget klockan 06.58. Jag hann.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s