Vissa sår läker aldrig

Jag är en sucker för gemenskap. Tillhörighet är mitt mellannamn. Jag är dessutom en sådan där sällsynt vuxen som tycker om lekar och tävlingar.

Men jag gick inte på min egen gulnäbbsintagning när det begav sig för femton år sedan. Och aldrig ångrade jag det. Inget där gjorde gruppen så sammansvetsad att jag som inte var där för evigt stod på utsidan. Men jag kan sörja att det var så självklart för mig att inte gå. Att jag som tycker om lekar och tävlingar, heter Tillhörighet och är en sucker för gemenskap visste att jag hade det bättre hemma.

Vägen till gemenskap måste faktiskt inte gå via förnedring, det finns betydligt roligare och vackrare vägar. Och vägen dit borde absolut aldrig någonsin gå via att den som inte vill dricka alkohol känner sig pressad att göra det.

Bättre kan vi.

Väl?

De här veckorna är många ungas första veckor någonstans. Många av dem drömmer om gemenskap och längtar efter tillhörighet. Alla vi som har deras första tid i våra händer måste ta vårt ansvar. Vissa sår läker väldigt långsamt. Vissa sår läker aldrig.

Bättre kan vi.

Absolut.

En reaktion på ”Vissa sår läker aldrig

  1. Spännande! Själv kommer jag ihåg min gulis med mycket varma tankar och såg ingen förnedring i det hela. Så olika upplever vi våra gulisintagningar. Men vi var nog också väldigt snälla och körde med mer frågesporter etc istället för att förnedra folk. Visst drack vi, men det fanns också alternativ. Minns att vi till exempel bad att få vatten istället för snaps av bartendern på något ställe och det gick hur bra som helst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s