Gott folk! Tre morgnar i rad har vi lämnat barn utan gråt på både dagis och förskola. Tre eftermiddagar i rad har vi firat det med choklad. (Vi måste för övrigt hitta ett billigare men lika festligt alternativ till kinderägg. Alternativt bara äta havregryn på sidan om. Eller sluta amortera.)

Och nog är ju hjärtat lätt när dagen inte börjar med tårfyllda farväl som sliter hjärtat ur bröstet på en.

Jag tror bestämt att vi börjar landa i vår vardag och jag tror rentav att vi börjar komma ihåg varför vi trivs så bra i den. Nåd är det. Nåd.

De här två underbara pryder numera vårt kylskåp.

Och på tal om nåd… En betydligt mera vardaglig och lättköpt nåd, men ändå nåd, är det att de av misstag matchade varandra så väl på syskonfotot.