Att komma hem

Att komma tillbaka till sin egen kyrka efter sommarlovet är också att komma hem. Det var som det brukar. Jag hörde alltså ingenting av predikan, fick inte ett enda bibelord med mig och var inte med i någon sång. I stället hängde jag med Hilde i barnkyrkan. Där kan det vara vilt eller så kan det vara vilt. I dag var det vilt. Stundvis trodde min puls att jag körde ett värre intervallpass. Fick förutom att fostra egna barn också fostra andras.

Vi talar alltså varken om en avkopplande söndagsstund eller en stimulerande andlig upplevelse.

Ändå vill jag vara där.

För det är hemma. Det är mitt folk.

För det påminner mig om vad som är viktigast av allt för mig.

För det hjälper mig att komma ihåg hur jag vill leva mitt liv.

Därför. Alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s