Eller en drönare

Han älskar sin förskola. Men han älskar inte att gå dit för han älskar verkligen inte att säga hejdå till sin mamma. Jag tror bestämt att han älskar henne också.

Det var jobbigt varje morgon första veckan och det var blev extremt jobbigt varje morgon andra veckan. Efter nästsista dagen denna andra vecka frågade jag uppgivet om det finns något vi kan göra för att göra avskedet lättare.

Jo, det fanns det.

– Jag kunde få 500 euro, sa han.

Det kunde han förstås inte.

– Eller en drönare, föreslog han.

Men den här mamman, som jag bestämt tror att han älskar, tyckte också att det var en dålig idé.

– En godispåse då?

Nästan. Vi kom överens. Om hejdå:et gick bra på morgonen skulle vi köpa en klubba eller liten chokladstång efter förskoledagen.

Det gick bra. Bra som i att han nog gav uttryck för att det var tråkigt och att han skulle sakna, men bra som i att han gav det uttrycket på ett sätt som inte rev hjärtat ur någon av oss inblandade. Vi pussades och kramades och bedyrade vår saknad och vår kärlek och tog sedan tag i dagen på varsitt håll.

Och sedan firade vi på eftermiddagen med en kinderstång.

Han hade också med sig några tröstande föremål till förskolan denna sista dag andra veckan. Ett inramat bebisfotografi på honom själv och ett pappersfotografi på hela familjen. Det hjälpte.

Kanske ännu mer än en drönare.

Den bilden var med i ram. Bilden som Maria Hedengren tog när han var fem dagar ung.

En reaktion på ”Eller en drönare

  1. Hahahaha, fantastiskt förhandlat ändå! Smart att börja med något väldigt stort, så kanske man åtminstone får något litet, som en godisstång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s