En liten sak om dagis

Det här är inte ett inlägg i diskussionen kring dagis. Jag orkar inte prata om huruvida dagis fostrar bättre samhällsmedborgare eller om hemmet är den enda rimliga miljön för barn under tre. Det jag orkar och vill är att säga en liten sak om det dagis som har varit vårt i nio år.

För det dagiset älskar vi.

En av hela vårens allra bästa dagar var den då vi fick veta att Hilde fick plats på det dagis där både Ingrid och Arvid gått. I går hälsade hon på första gången och resten av den här veckan mjuklandar vi. Hon får bekanta sig med utrymmet, personalen och barnen i lugn och ro medan en förälder är på plats. Hon får tid.

I går fick Hilde också hembesök från dagis. Och det tycker jag om. Tänk att de prioriterar att gå hem till alla nya barn! Och kanske ännu mer; tänk att de prioriterar att gå hem också till de nya barn vars familjer funnits i dagishuset i nio år!

De känner in barnen, de hinner med dem. De har en otrolig känsla för barns särart och när jag läser den rapport vi fick om Arvid i våras är det som att läsa facit till hans själ. De har fattat exakt vad han vill och behöver. Och det är så tryggt att få lämna sina barn i sådana händer.

Tacksam!

Arvids sista dag som dagisbarn. Med kuvertet fullt av viktiga minnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s