En traditionellt manlig man

Jag vet att världen blir bättre, men jag vet också att det hela tiden dyker upp nya saker man kan vara rädd för. Incel till exempel.

Eller bara en del av de kommentarer som texten leder till. Många skyller på att mansrollen i dag är svår, och det är den säkert. Det är kvinnorollen också.

En kommentar beklagar sig över att en traditionellt manlig man är problematisk och konstaterar också:

Är du emotionell, omtänksam och öppen så är du i regel inte intressant för kvinnor…

Kan vi snälla bara sluta mata den lögnen? Jag råkar känna jättemånga kvinnor och jag vågar nästan påstå att ingen av dem har något emot män som är emotionella, omtänksamma och öppna. Det är tvärtom goda, attraktiva och önskvärda egenskaper.

Så kan vi snälla bara sluta? Kan vi i stället göra vad vi kan för att morgondagens män ska veta att de flesta föredrar snälla och bra typer? Att nästan inga kvinnor vill skriva brev till livstidsfångar? Att vuxna människor i regel söker en person att dela liv med, inte en person att tämja.

Och igen; jag fattar att det kan upplevas som svårt. Men jag tror att det är bättre med en svår mansroll än med en farlig.

Två snälla och bra typer.

En reaktion på ”En traditionellt manlig man

  1. ”Kan vi i stället göra vad vi kan för att morgondagens män ska veta att de flesta föredrar snälla och bra typer?”
    Orsaken till att många män inte köper sådana påståenden är att de upplever ju att de HAR varit snälla! Och fortfarande är de singlar medan rövhål gifter sig, bildar familj och bygger hus medan allt man har är sitt internetporr och föräldrarnas källare.

    Jag var själv intresserad av Incel-rörelsen och annat för någon tid sedan. Det var en period då jag kände mig helt enkelt grundlurad. Här har man bankat i mitt huvud sen jag var bebis att om man sköter sig, gör sitt skolarbete bra och är snäll så kommer man att ha en karriär och man kommer att hitta en trevlig kvinna att dela sitt liv med.
    Well guess what? Inte ett jota av det där är ju sant! 30 år av att ha följt det mantrat och jag är arbetslös, ogift och bor hos föräldrarna för att jag inte har råd att hyra ett eget ställe.
    Bortglömd.
    Och av feministerna förklarad antingen som en crybaby eller som ett monster för jag är en man.

    Så visst förstår jag varför incel-rörelsen lockar! I en värld där män per automation är värdelösa såvida de inte kan bidra, så vill man ju ha en plats där någon bekräftar deras lidande! En plats där någon håller med dig om att du inte har gjort något fel, det är inte fel på dig!
    Förstås, det man BEHÖVER få höra är att man är älskad, att man är värdefull…. Och när var det senaste gång jag hörde någon säga det till mig? Som inte var mina föräldrar och därför var de bundna av sina plikter att säga det till mig?

    Jag hoppas att du ursäktar att jag är anonym.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s