Synd och skam

Dagens vackraste stund?

Vi simmar i havet vid landets kanske allra bästa simstrand och vi har inte det minsta kallt. En så här bra simtur har jag inte haft sedan sommaren 2014. Det kan alltså ta länge tills det händer igen. Jag stornjuter.

Långt borta ser jag Hildes neonrosa hatt. Den är liksom självlysande. Hon sitter i min svågers famn. Han vadar fram i det långgrunda vattnet med henne på armen. Ibland stannar de och då doppar han ner henne i havet. Hon stornjuter.

Tänk. Att hon får vara så trygg med min svåger. Att jag och Fredrik kan virvla i vattnet tillsammans långt ut och veta att hon i hatten är hur nöjd som helst.

Ibland tänker jag att vi borde bo närmare vår sommarfamilj. Att det är synd och skam och på gränsen till ansvarslöst att oftast bo tio timmar från varandra. Att vi borde ge våra barn mer närhet till dem. Men i dag tänker jag att vi ändå ger våra barn en sommarfamilj och ett sommarhus och en sommarby. Och det är troligtvis inte bättre än att dela vardag. Kanske inte ens lika bra. Men det är bra.

Jättebra.

Jag och Hilde ”strandlejonet” Kass. Oklart varför hon har med sig en cykelhjälm. Oklart och fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s