Vitun paskapää

Och så ville det sig så att jag plötsligt befann mig på vargdemonstration på torget i Vasa. Ingrid var innan demonstrationen osäker på sin ståndpunkt i vargfrågan. Nu är hon säker.

Det finns säkert mycket jag kunde säga om demonstrationen och det kan rentav hända att det finns sådant jag kommer att säga, men just här och just nu säger jag det här:

– Vitun paskapää!

Lite olikt mig att säga så, tänker du nu. Och du tänker ju rätt. Mycket olikt mig. Men så var det heller inte jag som sa det, utan en tonåring som hängde med sitt gäng vid frihetsstatyn. Han ropade det några gånger och riktade sin kommentar mot den som råkade tala på scenen just då. Visade långfingret. Sådant.

Och jag tänkte att han är någons barn. Troligtvis någons älskade barn. Påverkad av något annat än socker och sommarlov. Klockan halv sex en måndag.

På något sätt syns trasigheten i samhället bättre när det är sommar. Livsöden som göms i mörker och skugga under vinterhalvåret kommer liksom fram med solen. Det är smärtsamt att se. Men viktigt att se.

Livet är alldeles för hårt för alldeles för många. Vi får ta hand om varandra. Och andra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s