Gråten var nära

Och så kom den egentliga morsdagsmorgonen. Presenten som Arvid skulle ge mig den här morgonen hade han ju redan inte-gett mig några dagar tidigare. Men när de sjöng för mig på söndsgsmorgonen hade han ändå händerna fulla.

Han gav mig först en liten påse för regnskydd till en barnvagn som vi fick på köpet när vi ärvde en barnvagn av vängrannarna för ett år sedan.

– En ny väska till dig! sa han ivrigt.

Och så överräckte han långsamt en teckning. Den kanske allra finaste teckning han någonsin gjort.

Det var stort. Så stort att smärtan gick att läsa i hans ansikte, gråten var nära när teckningen gick mellan våra händer. Och efter att ha berömt bilden måste jag fråga:

– Är det så att du helst vill behålla den själv?

– Nej! sa han.

Och sedan efter en tiondels sekund:

– Jo!

Han höll på att ge för mycket. Men hann ångra sig.

Mycket kan man säga om Arvid, men givmild är han inte. Underbar däremot. Genomunderbar.

Jag har svårt att föreställa mig en bättre start på en morsdag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s