Det går bra för oss nu. Och med oss menar jag fotbollslaget Liverpool. Jag har delat liv med Fredrik i femton år och lika länge har jag på något plan delat liv också med Liverpool. Aldrig tidigare har det varit lika lätt som nu. Aldrig tidigare har Liverpool skött sin del av mitt liv med lika stor bravur.
I går när jag och Fredrik var ute och sprang mötte vi en man. Jag mötte en främling, Fredrik mötte en broder.
– Go Liverpool! ropade Fredrik och gjorde någon slags segergest.
– Yes! We’re gonna win tonight! vrålade den nyfunna brodern tillbaka och tog tag i den halsduk som jag först då insåg att gjorde den uppenbara skillnaden mellan främling och broder.
Och jo. De vann i går. Igen. Som sagt: aldrig tidigare har det varit lika lätt.
Det läskiga är att det för ovanlighetens skull finns något att förlora. Den som krälar omkring på botten faller aldrig högt.
Det fantastiska är att det finns något att förlora. Rik är den som har något att förlora. Rik är den som kan falla högt.
Och den som ser en broder i en främling med rätt halsduk.
För att inte tala om den som får dela livet med honom.
Nästan för lycklig 
Sedan jag börjat läsa din blogg tänker jag alltid på er när Liverpool spelar, tänker att nu är det inte bara jag och Ruben som jublar utan också Fredrik och att du drar på munnen för att du blir så glad å hans vägnar. Jag har följt med Liverpools alla matcher och intervjuer ( ja, även pre-season) i flera år nu och känner att laget är som en favorit realityserie som man får följa med i evighet om man vill 🙂
Underbart! TÄNK att vi hade det här som gemensam nämnare. 🙂 Må ni få jubla ikväll! Här har vi en lite nervös Fredrik.