Jag blev i dag väckt 06.39 av att Arvid vaknade. Jag hörde att han gick på toaletten och sedan låg jag och väntade på att han skulle komma in i vårt rum och fråga när det är morgon. Oftast gör han det med lite gnällig röst. För Arvids morgnar börjar alltid lite för tidigt.
Men i dag kom han aldrig in i vårt rum. I stället hörde jag hur han tassade fram till vår dörr och stängde den försiktigt. Det finns bara två alternativ: han håller på med något bus eller så håller han på med något bus. Han har i skrivande stund varit ensam vaken i tjugofem minuter och det skulle han aldrig välja. Han är ett utpräglat sällskapsdjur, det finns inte en cell i hans kropp som behöver ensamhet och lugn och ro.
Däremot finns det ganska många sådana celler i min kropp och därför låter jag honom busa omkring utan att ingripa. Det lär visa sig om det är bus eller bus som pågår på andra sidan sovrumsdörren.
Bild: Matilda Audas Björkholm
