På torsdag ska de få barn. Eller, det vet vi förstås inte. Men på torsdag är deras beräknade förlossningsdatum. För alla oss i deras närhet är det naturligtvis olidligt spännande. För att inte tala om hur spännande det är för dem. 

Om en liten stund kommer de hit och hälsar på. Tanken på att det kanske är sista gången vi träffar dem innan de blir föräldrar är hisnande. Snart, snart, snart är deras värld ny.

Det är många världar som är nya nu. Det dyker på riktigt upp BB-klädda nyfödingar i mitt flöde typ varannan dag. Underbart är det varje gång. Ett mirakel. 

När jag själv fick mitt första barn för snart tio år sedan var det också ett mirakel, men nog ett mindre mirakel än det var när jag fick mitt tredje. När jag fick mitt första barn var jag tjugofyra år ung och jag hade ingen vän som längtade efter barn som inte blev, ingen vän som haft ett missfall, inget eget missfall i ryggsäcken. Sådant gör onekligen en människa mindre känslig för mirakel. När jag fick mitt tredje barn var mycket annorlunda och jag förstod mig på mirakel på ett annat sätt. Och nu, i väntan på det barn som snart kommer, så vet jag så visst att det här barnet är ett Mirakel. Med stort M. 

Miraklet. Fotad av moster Matilda Audas Björkholm.