Allt nu

Jag är en sådan där människa som lätt blir ivrig. Som hellre hoppar på för många tåg än för få. Som ibland i stundens hetta initierar sociala evenemang som jag en halvtimme senare inser att jag varken orkar eller vill vara med på. Som absolut led av FOMO när jag var yngre, men då hade min åkomma inget namn. Åtminstone inte ett engelskt.

Jag trodde på den där lögnen om att ett liv kan innehålla allt. Nu. Så jag försökte få det. Allt nu. Bet ihop, tackade alltid ja och var riktigt riktigt trött några gånger. Allt nu.

Det gick inte. För det går inte.

Ett liv är bara ett liv. Nu är allt vi har. Och i det nuet ryms egentligen ganska lite. Någon kanske tycker det är sorgligt, själv tycker jag att det är bara befriande.

Lögnen om att allt är möjligt här och nu är ett fängelse och en börda. Insikten om att mycket är möjligt nu och mycket annat är möjligt sedan befriar.

I ett liv som ser ut ungefär så här ryms en hel del. Men inte så mycket mer än det som finns liksom från början.

Och det är helt okej.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s