Glädjebudet

De kallade henne malli-vauva. De berömde hennes snabbhet, hennes nyfikenhet, hennes pigghet, hennes trygghet. De utsåg henne till hjälpreda vid kopieringsmaskinen. De var  alla så rörande tagna av vår lilla Hild.

För alltid vill jag minnas bilden av hur tre vitklädda låg på mage på golvet bredvid henne och var alldeles stormförtjusta. Hur de skrattade, vinkade, log och skröt på.

Och för alltid kommer jag att minnas glädjebudet; till det här sjukhuset behöver vi inte återvända förrän Hilde är två. Och då bara för att fortsätta följa med. Vi behöver inte vara oroliga. Det finns ingen orsak. Uttrycket erittäin hyvävointinen användes.

Om jag skulle vara lite bättre på finska och om jag där och då hade haft lite mindre nära till gråten skulle jag ha berättat att de är änglar på jorden, alla dessa vitklädda som bemött vår lilla dotter med så stor kärlek och värme. De gör hela skillnaden.

Ändå är jag ofantligt tacksam över att det blir en lång paus nu. Tänk att det fick gå så väl.


Hon och jag. En sommardag.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

6 thoughts on “Glädjebudet

  1. Gud vilket fint inlägg. Jag vet inte vad som hänt med er dotter, men orden griper tag. Och avslutet sen, med bilden och meningen. Hon och jag en sommardag. Det är så man vill gråta

  2. Blir så glad. Och lättad. Och vet precis hur det valet går. Ska jag säga det jag känner att jag måste(tacktacktacktackoch brista i gråt) eller ska jag bara av djup tacksamhet låta dem slippa det. 🙂 Hurra iaf för goda nyheter. Passligt till jul.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s