Min lillasyster Fanny är en av initiativtagarna till #övistoo som i dag har tagit Svenskfinland med storm. Hela dagen har jag hängt på svenska.yle.fi. Och på familjens whatsapp-grupp, där vi uppdaterat varandra om kampanjens spridning.
Som storasyster är jag arg och ledsen över det som pågått i min systers skola, den skola som var min egen barndomsskola. Men jag är också stolt över hennes och de andras mod.
Som lärare är jag arg och ledsen över att de vuxna som våra barn och tonåringar ska få lita på i stället sviker dem. Hur täcks ni? Vi som varje dag får ta hand om andra människors barn bara måste vara bättre än så. Vi får aldrig någonsin skada. Och vi får aldrig någonsin blunda när andra skadar.
Det är många i kommentarsfälten som tycker att #metoo faktiskt har gått för långt nu. Jag är inte det minsta förvånad. Jag misstänker att många av dem som tycker så själva har gått för långt någon gång och därför är rädda nu.
Det är alldeles för många som alldeles för länge har kunnat rida på andras tystnad.
Den modiga och jag.
Nästan för lycklig 
Metoo kan väl aldrig gå för långt, däremot kan möjligtvis ens egna omdöme förloras och grumlas av massaffekter. Nu menar jag inte modiga Fanny!! Men tänker på fartblindhet i största allmänhet.Trodde aldrig att jag, som badass nånsin sku säga, tänka det här. Jag, som aldrig tvekat med högaffeln…gör det nu. Men bara lite. För att bibehålla sikten till det som så revolutionerande sker.
Vilken stark och modig lillasyster du har som valt att vara med och gora skillnad i skolan! Framtidens barn och ungdomar kommer att vara tacksamma till de unga modiga kvinnorna som valde att gora skillnad 2017! Varje initiativ gor skillnad!