Då lusen kom och tog oss (och alla vi känner)

Det är lördag i sommarhuset. Klockan är lite över nio när min syster kommer inrusande. 

Ett av hennes barn har löss. 

De läste kvällsbok tillsammans, dottern kliade sig frenetiskt i huvudet och när systern tog en titt upptäckte hon en rödriven hårbotten. Och löss. 

Det tar inte många sekunder innan vi inser att hon knappast är den enda. I flera veckor har vi delat liv dygnet runt, och den som delar liv delar sannolikt också löss. Ingrid delar dessutom säng, vissa nätter huvudkudde med den konstaterade lusbäraren. Så när vi märker ett kryp i Ingrids hår är ingen förvånad. 

Min syster är också drabbad. Min man är drabbad. Jag är drabbad. Alla som fortfarande är vakna är drabbade.

Vårt sommarhus ligger inte i samma kvarter som ett välförsett 24h-apotek. Sommarhus gör ju sällan det. En snabb koll på nätet visar att Jakobstad inte har något apotek som står till tjänst så här efter nio en lördagskväll så vi kollar upp läget i Vasa.

Min syster och jag konstaterar att apoteket i där stänger om 40 minuter. Det kan nästan gå. Eftersom min syster håller på att äcklas ihjäl är det värt ett försök och vi kör mot Vasa. 

Jag som lever nära de små bönerna ber att vi ska hinna, och den där sista etappen där trafikljusen kommer med tjugo meters mellanrum får Gud jobba hårt och min syster chauffören ännu hårdare. 

Trefaldighetskyrkans klockor har börjat slå tio när jag kastar mig och mina löss upp för apotekstrapporna.

Vi hinner. 

Vi köper lusmedel för en skolklass, sommarfamiljen är stor och mångas hår farligt långa. Sommarens sparprojekt får sig en rejäl törn, det är ju hur dyrt som helst med löss! De borde aldrig få drabba någon fattig. 

Vi kör hemåt igen i sommarkvällen och när vi kommer hem är klockan elva. Vi avlusar alla som fortfarande är vakna fast vi kommer i säng alldeles för sent. När morgonen väl kommer avlusar vi resten och svågern, som är i Sverige just den här lusens dag 2017, kör sin behandling där. 

Alla förutom Hilde hade löss. Alla nio. 

Dessutom hade våra löss också drabbat en hel del andra människor i vår närhet. 

Vad lärde jag mig i somras? 

1. Människor reagerar väldigt olika på löss. Äckelmässigt. Jag varken skäms eller är stolt över det faktum att jag bar mina löss med ett märkligt stort lugn, medan min syster bara ville krypa ur sitt eget skinn och fruktade närkontakt med någon drabbad länge, länge efteråt. 

2. Om du har barn som umgås med andra barn: ha alltid, alltid, alltid lusmedel hemma. 

3. Det kan ta lääääänge innan ett hushåll på tio pers blir helt lusfritt. Ännu en månad efter den där första avlusningen hittade vi ovälkomna gäster i enstaka frisyrer. Den dagliga luskamningen bjöd alldeles för ofta på överraskningar som ingen ville ha.

4. Det kan vara svårt att upptäcka löss. Jag levde i tron på att de syns och känns, men uppenbarligen är det inte alltid så. Det är egentligen därför jag alls bjuder på vårt tragiska sommarprojekt. Jag ser mig som en konsumentupplysare. En lite äcklig sådan. Tidigare när jag fick höra att det fanns löss i skolan utgick jag från att vi inte var drabbade eftersom en snabb koll inte gav några reultat och eftersom ingen kliade sig i huvudet. När jag i höstas fick höra samma sak åkte luskammen fram direkt och efter bara några kamtag fanns det löss på det vita pappret. Löss som mina ögon inte såg, löss som min dotter inte hade känt av. 

5. Vi som är småbarnsföräldrar i dag har antagligen inte haft löss själva. De hade liksom paus när vi gick i lågstadiet. Så vi vet inte vad vi ska leta efter, och det lär vara en av orsakerna till att lössen i dag lever loppan igen.

6. Återkommande lusbehandlingar och flera veckor av daglig luskamning sliter på håret. Därför har jag nu kortare hår än på länge, länge. Jag som äntligen hade fått längre hår än på länge, länge.


De bilder som min syster tog för nya boken är för alltid tagna dagen efter mitt livs första avlusning. Det är ju också… fräscht.

Advertisements

3 thoughts on “Då lusen kom och tog oss (och alla vi känner)

  1. haha sprang iväg och köpte luskam efter det här, vistas just nu på platser med eventuella löss och vågar inte ta några risker. Som tur har jag klarat mej.. ännu 😀 Men löjligt vad dyrt det är med dessa schampon och medel!!

  2. Jag och min syster är som du och din syster. Jag konstaterar att vi har löss när hon för länge sedan dränkt halva kusinskaran i lusmedel och vatten och är helt vild i ögonen på jakt efter nånting som ännu rör sig bland hår. Nu har vi inte haft besök av lusgänget på länge, eller så har jag inte märkt nåt…Det jobbigaste är städningen och kuddar och mössor och kammar och hårborstar och hela trassliga fadirullan som lössen kräver efter en enkel visit hos oss

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s