Jag vill inget annat nu

Jag har varit på länk. Är svettig. Har dessutom paranix i håret (googla om du är lyckligt lottad och ovetande) och det förhöjer ju inte fräschören på något sätt. Jag har fixat en korvsås och värmt en vällingflaska och ska äntligen få duscha när jag kliver in i badrummet och möts av efterdyningarna av det som Arvid beskrev som “mitt bästa bad i livet”.

Att säga översvämning är väl att ta i, speciellt i dag då vi har bilder från Houston på näthinnan. Men jag kan plaska med fötterna, om vi säger så. Och det vill man ju inte riktigt kunna på ett badrumsgolv.

Jag tittar upp från plasket och möter min spegelbild. Ser en lite uppgiven kvinna. I en riktigt illasittande träningsbehå. Fortfarande med paranix i håret. Tänker att det fanns en tid då en dusch var… enklare. Längtar tillbaka i tiden. Eller framåt i tiden. Till en tid då jag igen kan kliva över tröskeln i badrummet och veta att allt är som det ska.

Men det är långt dit. Vittnesbörd från föräldrar till tonåringar tyder på att det tyvärr kan vara riktigt, riktigt långt dit. Så långt fram vill jag verkligen inte.

Småbarnstiden i åtminstone vår familj är kaotisk, högljudd och helt oförutsägbar, men jag vill inget annat nu. Att hoppa över det här ovälkomna plasket i badrummet är att hoppa över så väldigt mycket annat också. Så galet härliga saker. Saker som gör livet. Saker som är livet.

Barnen lägger sig, jag får äntligen duscha och mitt hår doftar havtorn. Jag sätter mig ner vid bordet och äter lite mikrovärmd zuccinilasagne, den som jag aldrig hann äta då den var varm. Just den här stunden är helt utan kaos och ljud och oförutsägbarhet. Jag läser Katarina Gäddnäs ljuvliga kolumn i dagens Kyrkpress och just den här kvällen landar den helt rätt i min 34-åriga själ.

Allt har i sanning sin tid. Varje tid har sina översvämningar i badrummet (nu sa jag det i alla fall) och varje tid har de där sakerna som gör själva livet.

Jag längtar ingenstans.

the Kass family 005.JPGBild: Maria Hedengren

Advertisements

One thought on “Jag vill inget annat nu

  1. vet inte om du läst Cecila Torudds “ensamma mamman”. Minns så väl när jag någon gång, med barnen i lågstadieålder ungefär, såg en av hennes seriestripar om kvarlämnade rester och smulor över hela köksbordet och nästan bröt ihop när jag insåg att det var mycket lång tid av smultorkande kvar för min del… Nu ser jag fram emot att barnbarnen ska komma och smula ner till helgen. Tiden är ett märkligt ting.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s