Arvid blir lite fundersam när farfar mitt i morgonstöket kallar farmor för mamma.
– Varför säger du mamma till farmor? Hon är ju inte din mamma.
Farfar svarar och förklarar och frågar Arvid vad hans pappa kallar hans mamma.
– Han säger Älskling, svarar Arvid.
Och jag tänker ungefär så här: vi är bristfälliga föräldrar. I allra högsta grad. Men vi är också föräldrar som kallar varandra älskling och det är ändå värt något. Något viktigt.