Det som jag trodde var bäst

Ingen behöver upplysa mig om att vaccinfrågan inte är enkel. Det vet jag. Tro mig. Hildes hud började krångla ganska direkt efter första vaccinet och det var svårt att ta ställning till hur vi skulle fortsätta. Finns det en koppling mellan vaccinet och hennes hudproblem? Kanske. Kanske inte. Det kan vi inte veta. Det är så mycket vi inte kan veta. 

Mitt i allt det jag inte kan veta om vaccin så litar jag hellre på läkarna och forskarna än på min egen okunskap. Det må vara naivt av mig, men eftersom jag själv inte har forskat i vacciner så måste jag ju vara lite naiv. Jag måste helt enkelt tro på någon annan – det måste troligtvis du också – och har åtminstone inte hittills hittat någon mer trovärdig än de läkare jag kommit i kontakt med. 

Jag lider ju av en obotlig tro på diskussion och möten oss människor emellan, men den här vaccinfrågan är uppenbarligen otroligt knepig. Det går kanske inte att hålla en saklig diskussion när de flesta av oss talar med egen erfarenhet snarare än med kunskap, med känsla snarare än fakta. Men vi måste alltid försöka vara respektfulla och snälla.

Därför: när jag som “vaccinförespråkare” läser ett inlägg skrivet av en förälder vars barn tagit skada av vaccin och nu väljer att inte vaccinera sitt andra barn så börjar jag ju inte debattera med den föräldern. Det är så uppenbart att den personens val är format av en tragisk händelse, snarare än av forskning. Att då kräva vetenskapliga argument blir bara underligt. Och lite respektlöst och känslokallt. 

I kommentarsfältet till min vän Sandras inlägg pågår just nu en respektlös och känslokall debatt som jag verkligen önskar att hon hade sluppit. Det är på något sätt uppenbart att människor som valt att inte vaccinera sina barn känner sig tvungna att försvara det valet i mötet med familjen Holmgårds oro för sin älskade Oliver. Men det är på alla sätt uppenbart att hennes berättelse är fel forum för de försvarstalen. Och det blir också ganska uppenbart att vi människor sällan är som vackrast när vi befinner oss i försvarsposition. 

Sandras berättelse är viktig. Därför delade jag den. Modigt gav hon den stora rädslan för “ofarliga” sjukdomar ett ansikte och ett namn. Hon utgav sig inte för att ha alla svar, hon utgav sig för att ha en berättelse och rätten att dela den. 


Mina älskade barn. Jag vill alltid göra de val som jag tror att är bäst för er. Ibland vet jag inte vad det är och ibland kommer det att bli fel. Men jag kommer att kunna förlåta mig själv om jag gjorde det som jag trodde var bäst. 

Advertisements

One thought on “Det som jag trodde var bäst

  1. Jättebra skrivet! Blev själv chockad när jag för ett antal år sedan skulle delta i ett radioprogram och fick läsa på lite om vaccindebatten (amningsdebatten är kanske lite likadan) och såg hur hotfult föräldrar betedde sig mot andra föräldrar. Gjorde mig ytterst beklämd. Så tack för ett fint inlägg!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s