Bor i väntrum

Jag är den friskaste jag vet. Och det finns absolut ingen stolthet i det, bara en enormt ödmjuk tacksamhet. Jag har inte sovit en enda natt på sjukhus om man bortser från de nätter jag sovit på bb. Jag har inte behövt uppsöka läkare för min egen skull sedan vi flyttade till Helsingfors för åtta år sedan. Inte ens för angina eller  bihåleinflammation. 

Lycka är att inte riktigt veta var man har sitt kelakort. För att det liksom aldrig någonsin behövs. 

Min egen friskhet till trots så bor jag i väntrum numera. Förra veckan besökte Hilde två olika sjukhus och sin rådgivning. I går var jag till tandläkaren. I dag var Arvid till tandhygienist. Nästa vecka ska Hilde till ett tredje sjukhus och både Arvid och jag ska tandvårdas igen. Veckan därpå ska Ingrid tandvårdas och Hilde rådgivas och jag gissar att jag tyvärr ska till tandläkare då också. 

Om vi säger så här: nu just vet vi exakt var kelakorten finns. De hamnar inte ens långt bak i plånboken, bland kvitton som ska sparas. Nej, de intar snarare en skamlös hedersplats som de aldrig fått lov till. 

Det är ett helt deltidsjobb att ränna runt som vi gör just nu. Jag kan inte ens föreställa mig hur utmattande och tidskrävande och hopplöst det skulle vara att i längden ha det så här. 

Oj, ni hjältar som alltid bär kelakorten där de är lättast att komma åt. Ni krigare som kan orientera er i ljusa sjukhusbyggnader. Ni tappra som känner er helt hemma i de där väntrummen där vi andra alltid alltid alltid vill vara bara tillfälliga gäster.


Nåden i att jag än så länge har burit sjukhuskläder bara när orsaken varit den absolut bästa tänkbara. 

Advertisements

5 thoughts on “Bor i väntrum

  1. Jag tror inte att någon känner sig hemma på sjukhus, visst man kan alla korridorer och ljud och allt men nej hemma blir man aldrig. Hälsar en hjärtebarnsmamma

    • Hej, hjärtebarnsmamma! Min mening var minst av allt att såra med klumpiga ordval, jag ber om förlåtelse om det jag skrev landade fel. Jag lider innerligt med er som kan korridorer och ljud. Och aldrig tror jag ju att ni börjar trivas. Det finns hem man aldrig trivs i, hur bekanta de än blir.

  2. Jag håller med föregående kommentar. Man vänjer sig aldrig med att sitta i dom där väntrummen. Jag har varit svårt sjuk sedan jag var 19 år och varje gång jag finner mig sittandes i ett väntrum eller liggandes på en brits så är jag lika stel av skräck.

      • Ingen fara. Du har inte sårat. Det du skrev så skrev du av välvilja. Men jag har länge redan märkt att många kroniskt sjuka tar upp samma sak, alltså att de får höra kommentarer som att de är starka, modiga, och så vidare. Så jag kände att saken behövde tas upp.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s