Solstrålar 

Jag vet inte hur du gör när du lever med moln. Jag vill instinktivt dra mig undan. Jag vill instinktivt inte träffa folk. Jag vill instinktivt inte gå till kyrkan. 

Men trettiotre och ett halvt år på jorden har lärt mig att mina instinkter ofta leder mig fel. Så jag tog molnet med mig och gick till kyrkan i går. 

Och fatta. I en av sångerna fanns de här orden: 

See the sun now bursting through the clouds

Black and white turn to colours all around

All is new, in the Savior I am found.

Sången är inte på något sätt vår församlings signaturmelodi. Vi sjunger den inte ofta. Jag vet inte ens hur refrängen går. Men jag vet att det är fint att jag just i går, när jag nämnt molnet vid namn, fick sjunga om just moln. 

Molnet har inte försvunnit. Det här är inte en berättelse om hur en enda fras i en lovsång målar om en hel bild. Men det är en berättelse om hur en enda fras i en lovsång påminner om att solen alltid finns där bakom. Och att solen med stort S är starkare än alla tänkbara moln.

Molnet är kvar, ja. Men i dag har lite fler solstrålar tagit sig igenom, träffat mina kinder. Himlen kan se så olika ut beroende på ur vilket perspektiv du tittar på den. Eller rättare sagt; beroende på vem du tittar på den med. I dag har jag tittat med min familj och med vänner som tillhör de allra bästa. Och jag vet det så väl men behövde påminnas så mycket; alla – alla – moln ljusnar och glesnar när du möter dem tillsammans med människor som älskar dig. 


Träffad av solstrålar. 

Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

One thought on “Solstrålar 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s