Plötsligt händer det

Först hände det en gång. Sedan hände det en gång till. Och nu plötsligt händer det faktiskt ibland. Inte ofta, men ibland. 

Det är en känsla mer än något annat. En känsla av att tillvaron är lugn och harmonisk. Av kontroll och balans. Något som påminner om frid. Jag hinner alltid tänka; vem är det som är borta? Vem är det som sover?  Vem är det som snart kommer att dyka upp och återskapa den där känslan av kaos som jag blivit van vid?

Svaret är allt oftare; ingen. Alla är faktiskt hemma och alla är faktiskt vakna. Och ändå råder det. Lugn. Harmoni. Kontroll. Balans. Frid. 

Jag tror att vi börjar landa i att vara fem. Jag vet att jag har sagt det flera gånger tidigare. Första gången några dagar efter självständighetsdagen. Sedan någon dag före jul. Så igen efter jullovet. Och det har varit sant varje gång. Vi hittar liksom hela tiden nya nivåer av landning som får oss att tänka att vi nog färdades i luft sist vi trodde att vi hade markkontakt. Och vår senaste landning är alltid den stabilaste hittills. 

I mål är vi inte. Men vi är på väg. Dessutom på en väg som är lättare att köra hela tiden med färre oförutsedda svängningar, färre farliga guppar och färre obegripliga trafikmärken. 

Det är fint att få vara fem. 


Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s