Jag gjorde det!

Går det att börja på nytt efter tjugo års paus? Går det att återuppta något efter så lång tid? Trots att man inte riktigt behärskade detta något då för tjugo år sedan?

Jag hoppades det, en hoppfull junidag i slutet av juni då allt känns möjligt. Så jag beställde garn och började sticka. Min allra första kofta. 

Bildbevis. Jag stickar i mitt sommarhus:


Det gick inte bra. Jag blev klar med koftan, men den tål inte dagsljus. Och verkligen inte knäppning, vilket är en dålig egenskap hos en kofta. När den är knäppt framgår det exakt hur sned och märklig koftan är. Jag trodde ju man kunde öka maskor lite var och hur som helst (det kan man alltså inte). Men jag blev klar. 

Det gick snabbt att sticka på sommaren då omständigheterna var goda. Vilket betyder att jag hade mycket tid och min syster hos mig. Så redan i slutet av juli började jag sticka på nästa projekt: en pippitröja till mig själv. 

Det gick inte bra. Om den första koftan blev sned finns det inget ord i svenska språket som kan ge min pippitröja rättvisa. Bakstycket är dubbelt bredare än framstycket. Ärmarna dubbelt bredare än ärmhålen. Och det är bara några av problemen. Ni hör ju själva. 

Men jag älskade att sticka, min brist på fallenhet till trots. I mitten av oktober började jag med mitt tredje projekt. Ingrid ville att jag skulle sticka något åt henne, jag sa att jag måste kunna sticka något som går att använda innan jag kan sticka åt andra. Så jag stickade en tröja åt mig själv. Igen. I världens skönaste garn. 

Det gick inte bra. Inte om man med bra menar rätt. Eller i närheten av mönstret. Jag visste inte att det fanns olika sätt att sticka räta maskor på och min tröja påminner inte alls om den på bilden. Men framsteg var gjorda. Jag hade rätt antal maskor, till exempel. Och kompatibla fram- och backstycken. Seger.

När Hilde var några dagar ung beställde jag ett nytt mönster och nytt garn. Linda hävdade att det var en lättstickad tröja. Första december häntade jag mitt garn på posten. När jag inte ammade och grät i december så stickade jag. Ibland både stickade och grät jag, men jag har inte klurat ut hur man ammar och stickar samtidigt.

Bildbevis. Jag stickar på julafton hos mamma och pappa:


När det nya året var någon enstaka dag nytt stickade jag den avslutande resåren. Och i går fäste jag trådar. 

Det gick bra! Jag har stickat en tröja! Min fjärde, men min första som kan vistas i möblerade rum. Titta!


Jag gjorde det! Hurra!

Kan jag så kan alla. Sagt helt utan falsk ödmjukhet. Fråga min högstadielärare i textilslöjd.

I morgon hoppas jag att posten förser mig med nästa garnleverans. Jag har varit utan stickprojekt i över en vecka. Aldrig mer.

Advertisements

7 thoughts on “Jag gjorde det!

  1. Så roligt Amanda! 🙂 Jag har också funderat på att sticka Mary Gensern i något skede. Första tröjan jag gjorde var en Pippi, något för stor men användbar. Sen dess har det blivit två koftor och nu är jag sugen på något nytt.

  2. Snygg e den! Och skickligt gjord med olika färger, det är ingen självklar sak att få den så där jämn och slät vid färgbyten.

  3. Snygg!
    Jag är inte heller nån hejare på att sticka så jag har inte ens vågat fundera på nån tröja. Jag håller istället på och tränar på nånting som kan bli en scarf/halsduk/nånting och det ser faktiskt ut att kunna bli till nånting.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s