Det jag inte vågar skriva men skriver ändå

Jag vågar egentligen inte skriva ut det. Men det är fredag och jag känner mig lite vild så här kommer det i alla fall: jag börjar känna mig som vanligt igen. Jag känner igen mina egna känslor (som ju i sig är alldeles tillräckligt starka) och jag märker att jag reagerar och agerar som jag brukar. 

Och det är så skönt. 

Den dryga vecka jag har bakom mig har varit en av de märkligare i mitt liv. Det är konstigt att inte kunna räkna med sig själv, att aldrig riktigt veta hur man kommer att känna och reagera. Och jag har tänkt mycket på alla de människor som har detta mitt undantagstillstånd som sitt grundläge. Jag har tänkt på dem som alltid kan börja gråta. På dem som aldrig kan svara ärligt när någon frågar hur det är. 

På Finlands nittionionde födelsedag grät jag nästan halva dagen. Jag visste bara ibland varför jag började gråta och jag visste aldrig varför jag fortsatte och jag trodde ofta att jag aldrig någonsin skulle sluta. Att gå med den känslan en enda dag var skrämmande. Att gå med den känslan alla dagar…

Jag har ingen aning. Ingen aning alls. 

I bloggvärlden har det skrivits mycket om psykisk ohälsa under de senaste dagarna. Jag har inte skrivit något alls för jag vet egentligen ingenting. Jag vet i slutändan bara det; att jag ingenting vet. Och att jag lider något oerhört med alla dem som inga dagar känner igen sig själva. Som kanske inte ens minns något själv att känna igen. 

Jag tror inte att det är trendigt att må dåligt. Jag tror inte att det är för lätt att dra det kortet. Jag tror bara inte det.

För jag har gått med som stöd till terapeut och psykiater. Jag har hållit händer som skakat av ångestattacker. Jag har torkat tårar som inte slutat rinna. Jag har försökt tala in sanning i själar som befolkas av farliga lögner. 

Jag har suttit bredvid och sett. Försökt gå med en bit på vägen. Och trendigt och lätt är de absolut sista ord jag skulle använda.

Advertisements

3 thoughts on “Det jag inte vågar skriva men skriver ändå

  1. Tack för att du skriver det! Det är en stor lättnad att det har blivit alltmer öppet och okej att tala om psykisk ohälsa. När vi som kämpar med psykisk ohälsa av olika slag ändå inte alltid blir trodda eller hörda så är det ännu viktigare att andra backar upp vår talan. Hoppas du snart känner dig som dig själv hela tiden – och grattis till den nya familjemedlemmen!

  2. Nej, det är verkligen inte trendigt att vara i mörkret, inte känna igen sig själv, inte kunna göra det man vill pga handlingsförlamning och ångest. Det är inte vackert att spy innan man ska gå till butiken eller träffa sin terapeut. Det ligger inget glamouröst i att ligga på soffan och känna att det är ett dagsverke att ens få sig duschad. Det finns inget tyngre att höra än att motion gör underverk då man kanske hasar sig ut på trappan för att få lite frisk luft. Ochsåvidare.
    Men jag blir glad att läsa att du börjat känna igen dig själv. Att få barn är så omtumlande. Om det så är det första, det tredje eller åttonde. En ny människa, som man i allra högsta grad varit med om att följa till detta livet. Och som man ska få följa genom livet. Det vore kanske mera konstigt att det inte skulle kännas någonstans.
    Allt gott!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s