Det går ju nästan alltid bra

– Det kan hända i natt! Tänk om jag blir storasyster igen om bara några timmar, säger Ingrid med pirrig röst. Varje kväll numera. 

Och han som snart blir storebror har fortsatt med den vana han haft sedan september. Varje kväll i aftonbönen tackar han för bebisen och varje kväll i aftonbönen ber han för bebisen. 

Det är lätt att älska deras förväntan. Den är så ren, så självklar och så trygg. I deras värld är det otänkbart att något kunde gå fel. 

Och jag erkänner; jag avundas deras värld. 

Rationellt vet jag förstås att det nästan alltid går bra när barn föds i Finland. Förnuftsmässigt vet jag att vi nu i trettioåttonde veckan är på rätt sida om alla riskstadier. På en kunskapsnivå vet jag att vi snart har vår bebis hos oss.

Men vad jag känner? Att vi redan har fått så mycket, mycket mer än  många, att jag bara inte kan ta för givet att det största av mirakel skulle bli vårt ännu en gång. Jag kan hoppas och be och rentav tro – men ta för givet? 

Det går inte. Inte i min värld.

Jag är inte orolig. Jag är inte rädd. Varken oro eller rädsla hjälper heller om det värsta händer. På inget sätt lindras den största smärtan av att man var beredd på den. 

Men jag är ödmjuk inför livets storhet och skörhet. Vet alldeles för väl att så väldigt lite är i min hand. 


Hon som hoppas att det blir i natt. 

Advertisements

2 thoughts on “Det går ju nästan alltid bra

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s