Jag vill inte frågestrejka

Flygresan tar två och en halv timme. Vi sitter bredvid varandra, han och jag. Jag ställer uppskattningsvis minst nittiofem frågor till honom. Om hans jobb, om hans familj, om hans resor, om hans fritidsintressen, om hans lägenhetsrenovering, om hans viktigaste insikter i livet. Han ställer – inte uppskattningsvis utan helt säkert – noll frågor till mig. Är han så intressant? Är jag så ointressant? Eller är han och jag bara båda väldigt typiska? 

Förra veckan diskuterades kvinnors tendens att ställa frågor till män och vi kvinnor uppmanades av Åsa Beckman att frågestrejka. Och jag förstår ju grejen. Med mina nittiofem frågor upprätthåller jag en maktobalans.

Problemet är bara det att jag inte vill frågestrejka. Jag vill inte bli sämre för att det finns män som är dåliga. Jag vill inte leva i en värld utan frågor. Jag vill ju leva i en värld där vi människor ställer frågor till varandra för att vi är intresserade av varandra. Hellre än frågestrejka vill jag frågefostra. Göra min flygplansgranne uppmärksam på det faktum att han inte ställt mig en enda fråga och peka på det som en svaghet hos honom snarare än en maktmarkör. Jag vill lära mina elever och andra unga jag kommer i kontakt med att det är sunt förnuft och social kompetens att kunna ställa intressanta frågor till sina medmänniskor. Oavsett deras kön och oavsett ditt. 

Flygresan påminde mig om en massa andra situationer där jag ställt frågor som män sedan fått besvara. Men den påminde mig också om att de flesta män i min närhet faktiskt ställer frågor. De frågar hur jag har haft det jobbet, hur jag mår i min graviditet och vad jag anser om de samhälleliga frågor som diskuteras just nu. De efterfrågar mina åsikter och mina erfarenheter.

Det fyller mig med hopp. De fyller mig med hopp. 

Advertisements

7 thoughts on “Jag vill inte frågestrejka

  1. Hej Amanda!

    För några dagar sen hörde jag att det i radio pratades om att kyrkan valt att inte viga homosexuella par. Jag började genast tänka på att det skulle vara väldigt intressant att läsa om din syn på saken (ifall du redan bloggat om detta har jag missat det), du brukar ju vara så duktig på att lägga ord på tankarna! Så om du ville ta upp saken i ett inlägg skulle det åtminstone uppskattas av mig 🙂

  2. Det kanske var som för mig. Jag erbjöds skjuts med en gammal skolkompis pappa. Var i tjugo års åldern, på väg till mitt föräldrahem från universitetsorten. 20 mil ensamma i en bil. Jag pratade och frågade, nöjd med mig själv, väluppfostrad “lättade jag upp den tryckta stämningen”.. Efter några år fick jag av en slump höra att han tyckt att jag inte höll käften en sekund. Du kanske inte fostrade någon alls, du kanske pratade öronen av honom?

    • Det finns förstås en sådan risk. Å andra sidan; en männkska som så gärna svarar på frågor kan knappast uppfatta dem som besvärliga. Då är det nog bara frågeställandet som haltar. Tror nog att han njöt mer än jag av just den flygresan.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s