Hur länge får du vara du?

En rosa handväska. Ett skumgummisvärd. En rosavit cykel (nej, inte arvegods). Och en yxa i plast. Det hade Arvid med sig i går när han återintog sitt dagis. Och jag älskar det. Han vet inte att det finns människor som tycker att en pojke inte kan ha en rosa handväska. Eller en rosavit cykel. Han tror att han kan ha vad han vill. Och på ett sätt kan han ju det. Den som tror att världen är en fri plats lever onekligen ett betydligt större liv än vi andra.

Ett armband. I rosa och turkost och med en bild av Frost-Elsa. Det fick Arvid i dag på dagis av sin bästa vän. En spontan onsdagsgåva i all enkelhet. Och han bär det med stolthet och tacksamhet och glädje på sin solbruna arm. Hon vet inte att det finns människor som tycker att ett glittrande armband är en olämplig present till en pojke som älskar glittrande ting. Också hennes liv och hennes värld är större än de flestas.

 

Tänk att de är så fria och har så många möjligheter. Fyra år på jorden har söndrat ganska lite i dem, tänker jag. Men jag märker ju att jag räknar dagar eller veckor. Högst månader. Hur länge får du vara du? tänker jag ofta när jag ser på min älskade pojke som spränger så många ramar. Och jag hoppas att svaret är att han får vara den han är längre än jag tror.

img_3085

Advertisements

4 thoughts on “Hur länge får du vara du?

  1. I mina mest optimistiska stunder försöker jag tänka att jag uppfostrar min son till att leva i ett post-patriarkalt samhälle, ett där man aldrig behöver räkna åren eller månaderna till samhällets snäva könsroller slukar dem hela. Hoppashoppas. (Och försöker finna tröst i att mycket nog HAR blivit bättre, även om det ännu finns mycket kvar att göra på den fronten.)

    • Jag delar ditt hopp. I mina mest optimistiska. I mina mindre optimistiska tänker jag att det var kul så länge det varade och att han kanske kommer att minnas rösten längst inne också när han inte längre förmår lyssna till den. Den som säger att allt är möjligt.

  2. Har en son på snart 3 som brukar gå omkring och mysa i storasysters avlagda klänningar :). Han har även ganska långt hår och vill ibland ha hästsvans eller fläta. Älskar att han får vara som han vill så länge han vill och se ut som en flicka ibland :). Har även varit till butiken med honom klädd i klänning.

  3. Som dagisfröken har jag alltid berömt föräldrar som ser till att strunta i pojk/flick -tänket när det gäller färger etc. Och till min stora glädje sker det utveckling, om än långsam.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s