Kärlekens pris

45 dagar delade vi liv och sommar och hustak och alla de dagarna förutom en var vi tillsammans. Ofta(st) nästan hela tiden. 

Att säga hejdå till henne sent i går kändes som att säga hejdå till en del av mig själv. Jag är inte gjord för att vara ifrån henne och jag är ännu mindre gjord för att ta farväl av henne. 

Jag satt och grät i en kyrkbänk ännu senare i går och jag frågade mig själv och min skapare om kärleken verkligen är värd sitt pris. Så ont gjorde det då. I dag, när de tårarna torkat och livet gått vidare, vet jag bättre. Det är ju inte ens en fråga. Det är en oerhörd gåva och nåd att få älska sin syster så. Den kärleken är så sjukt värd sitt pris.

Men saknaden är stor. Och sorgen. Vi hör ihop. Så är det bara. 

Och dessutom har jag ingen aning om hur jag ska klara av att sticka halsresåren på min kofta utan henne.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s