Kärlekens pris

45 dagar delade vi liv och sommar och hustak och alla de dagarna förutom en var vi tillsammans. Ofta(st) nästan hela tiden. 

Att säga hejdå till henne sent i går kändes som att säga hejdå till en del av mig själv. Jag är inte gjord för att vara ifrån henne och jag är ännu mindre gjord för att ta farväl av henne. 

Jag satt och grät i en kyrkbänk ännu senare i går och jag frågade mig själv och min skapare om kärleken verkligen är värd sitt pris. Så ont gjorde det då. I dag, när de tårarna torkat och livet gått vidare, vet jag bättre. Det är ju inte ens en fråga. Det är en oerhörd gåva och nåd att få älska sin syster så. Den kärleken är så sjukt värd sitt pris.

Men saknaden är stor. Och sorgen. Vi hör ihop. Så är det bara. 

Och dessutom har jag ingen aning om hur jag ska klara av att sticka halsresåren på min kofta utan henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s