Vad tänker du?


Citatet ovan är sagt av chefsekonom Heidi Schauman, artikeln baserad på hennes sommarprat i går finns här

Vad tänker du när du läser citatet? 

Och egentligen är jag den här gången allra mest nyfiken på vad du som är ung tänker. Du som inte redan fattat ett beslut som du nu måste försvara (för ärligt talat måste alla beslut försvaras när det kommer till föräldraledighet bara man vågar sig ut ut ur sin egen bubbla). Vad tänker du som är ung kvinna och som ser både barn och jobb som en del av din framtid? Vad tänker du som är ung man och som ser både barn och jobb som en del av din? 

Och ni/vi andra får förstås också tänka och tycka. Det är väl allas vår sak att fundera på vems ansvar det är att våra döttrar ska ha en bättre situation på arbetsmarknaden än vi själva har eller haft. 

Advertisements

11 thoughts on “Vad tänker du?

  1. Jag tänker att vi kommer att göra som det passar vår familj bäst. Vet att min pojkvän också vill vara pappaledig när det sen beger sig, men jag tycker inte att det är något fel alls med att mamman är hemma ifall-det-är-smidigast-så. Det är inte en jämlikhetsfråga mellan oss, egentligen.

  2. Jag är gärna hem med våra barn (vi har ett hittills), men jag märkte till min irritation att det fanns vissa problem när jag skulle börja söka jobb igen. Jag är lärare och eftersom vi inte hade dagvårdsplats kunde jag inte vara vikarie, som ju är ganska viktigt ifall man vill in i lärarlivet. Det jag också önskar är att det skulle vara lättare att få tag i deltidstjänster, och att det inte skulle vara tabu att önska mindre jobbtid än 100 %. Nu ordnade det sig på bästa sätt för mig, något jag ser som Guds ledning. Men det är knappast så lätt för alla mammor.

  3. Är barnlös och planerar försöka få barn inom 3-5 år. Jag har redan sagt till min sambo att jag tycker det är viktigt att det är han som stannar hemma med vårt första barn om vi nånsin får barn. Jag har flera orsaker:
    1. Relaterat till det som Heidi nämner; som stark kvinna vill jag göra detta för att skapa en bättre situation för andra kvinnor i arbetslivet.
    2. Jag vill ha en karriär och visa mina barn att man som kvinna får ha det precis lika mycket som männen.
    3. Jag känner mig själv väl och är rädd för att jag skulle ta över ett för stort ansvar för familjens “praktiska” (läs: barnens kläder, aktiviteter, matlagning osv..) om det endast var jag som stannade hemma med barnen och pappan aldrig fick chansen att lära sig ta det ansvaret. Jag tror att både min och barnens relation till deras pappa skulle förbättras av att han skulle göra det.

    Jag tror detta kommer vara ett svårt val. Jag hoppas jag inte blir dömd för det.

  4. Är gravid för första gången och för mig och min man är det självklart att vid kommer att vara hemma lika mycket med barnet. Jag kommer av praktiska skäl som amning att stanna hemma först men tanken är att jag ska gå tillbaka på jobb då barnet är ungefär åtta månader har jag tänkt. Väntar mig kommentarer i stil med: hur kan du vara borta från barnet då hen är så liten, vilket jag tänker svara att min man också vill vara med sitt barn.

    Vi har vetat att vi vill ha barn redan länge men valt att vänta till just det här läget då vi båda har jobb och möjlighet att ta ut föräldraledighet. För mig handlar det dels om citatet ovan men det absolut viktigaste är för oss att vårt barn ska känna sig trygg med både mamma och pappa. Att det inte ska spela någon roll vems famn man springer till då man faller och slår sig. Att både mamma och pappa vet hur man packar väskan då man ska åka till stranden. Ser det inte bara som en rättvise fråga ur mitt perspektiv som kvinna, att jag vill ha en karriär och pension i framtiden, utan minst lika mycket en rättvisefråga för min man, att han ska få vara med sitt barn och inte tvingas försörja oss bara för att han råkar vara man. Det här är något vi gör tillsammans.

  5. Så kloka kommenterar. Tyvärr tror jag att citat stämmer överens med vekligheten som inte borde se ut som den gör. Jag har stannat hemma. Skulle jag få välja idag (vara ung nu)skulle jag nog inte välja som jag gjorde. Mer flexibilitet på alla plan. Mer samarbete. Mindre styrd av könsmaktsordningen.

  6. Jag, som är ung, tänker att om det är så vi ska se på saken så har vi kört fast. Jag har ingen aning om vad jag kommer välja en vacker dag, varannan sekund tänker jag att jag vill vara hemma i tre år med varje barn, varannan att jag nog bara blir uttråkad och att jag ska jobba så fort som möjligt. Jag tänker att jag kan det, just för att det inte borde spela någon roll vad jag sen väljer, och ser det lite som ett privilegium att vara född i en tid då jag får spekulera i saken istället för att ha ett förutbestämt öde sen min egen födsel. Om jag då väljer att stanna hemma, så ska jag ju kunna göra det i lika mycket lugn och ro som om jag jobbar, utan att tanken på att jag förstör för någon annan och egentligen bara styrker ett unket system flåsar mig i nacken. Och om min man är hemma med våra barn, så vill jag ju verkligen inte att han ska vara det för samhällets skull, lika lite som jag vill jobba bara för samhällets utveckling. Han ska vara pappaledig för att han bryr sig om sin familj,med ett utvecklat samhälle som biprodukt. Jag säger inte att vi inte behöver vara medvetna om de mönster och ramar som gör att det är som det är, den kunskapen behövs ju för att vi ska se problemets som helhet. Men jag tror inte att vi kommer lösa det genom att ställa upp ännu fler staket, vilket vi riskerar att göra om vi måste tänka på konsekvenserna för ett helt samhälle då vi fattar ett beslut som egentligen bara berör vår egen familj.

  7. Mina tankar (vid en ålder av 70+ år och med en kärlek och respekt för er unga kvinnor) är:
    Snävt sett kan visserligen enskilda företeelser och val delvis gynna den ojämställdhet som finns i samhället, men det är hela jämställdhetens problematik, som skall beaktas. Kvinnorna skall inte dömma varandra eller sig själva för ojämställdheten varken i fråga om en sämre situation på arbetsmarknaden eller något annat. Själv har jag inte varit vårdledig,men nog har jag i många andra fall följt ojämställdhetens attityder beroende på gammaldags uppfostran men också på att det skulle ha varit för tungt och jobbigt att inte anpassa sig och kännts för svårt at ta striden för jämställdhetskrav. Jag tror att det är viktig att inse och påvisa att alla både män och kvinnor har nytta av jämställdhet. Jämställdhet betyder ju också att ta och att dela på ansvaret både i samhället och i familjen.
    Sommarhälsningar till alla härliga fina kvinnor!

  8. Jag är inte ung men dock mamma för första gången. Barnets far och jag har fasta jobb sedan länge, ungefär lika lön – men jag har ett jobb som stannar på min arbetsplats, medan min man har ett arbete som ska slutföras oberoende var han är. Semester eller inte, föräldraledighet eller inte, kommer det ett utlandssamtal som berör arbetet så måste han fixa det hela. I sommar har han för första gången på åratal 4 veckor semester i ett sträck – givetvis avbruten av telefonsamtal och mail då och då men i alla fall. Jag har ett arbete där jag kan hoppa in och göra strödagar då babyn är lite större, om t ex mormor kan ta sig an honom en halvdag/en dag då och då, och jag kan återvända på deltid, som jag utökar anefter. Det kan inte maken.
    Mot den bakgrunden är den klart mest praktiska lösningen för oss att jag blir hemma. Dessutom torde jag vara den av oss som trivs bäst med det i längden, eftersom min man har ett större socialt behov än jag – medan jag å andra sidan har lättare än han att skaffa mig kontakter i t ex mamma-barngrupper etc (och även om jag inte är nån ungdom så är jag i alla fall närmare i ålder med 25-åriga föräldrar än maken, som fyllt 50….).
    Och, sorry folks, men jag orkar inte ens fundera på att ha dåligt samvete för vad jag ev ställer till med för mina medsystrar. Sätter hellre den energin på att t ex försöka leva lite mer miljövänligt än förut.
    Men givetvis sätter jag tummen upp för er som gör annorlunda val än mitt eget, såvida det passar just er familj bäst!

  9. Min första reaktion är att bli ledsen. Jag har varit hemma med barnen, för det passade oss bäst av en rad olika skäl, men nu blir jag då anklagad för att försämra livet för alla kvinnor. Sen tänker jag, att om en lättklädd, smått berusad kvinna blir våldtagen, och någon vågar påstå att det är hennes eget fel, så blir det ett ramaskri. Det är ju våldtäktsmannen som gjort fel. Kan man då inte enligt samma logik säga att det är arbetsgivarnas fel om kvinnor blir diskriminerade på arbetsmarknaden? Det finns ju lagar mot sånt, och de är till för att följas oberoende av mina val.

  10. Heidi Schauman har alldeles rätt.
    att man “väljer vad som är bäst för ens egen familj” är tyvärr inget annat än naivt och faktiskt ganska själviskt. Ingen familj är på ngt sätt utanför samhället; vi alla ÄR samhället och om ngn tror att hens egna val inte påverkar samhället i stort, borde hen ta sig en allvarlig funderare.

  11. Heidi har alldeles rätt.
    Ingen familj eller person är utanför samhället, allas våra beslut o val formar framtiden. Det finns inget “vi väljer att kvinnan är hemma för det är bäst för just VÅR familj”. Denna familj o detta val är med o formar vårt samhälle, oberoende om man vill eller inte.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s