Arvid och hans älskling

En kväll för någon vecka sedan läste jag och Arvid Alfons och Milla, en Alfons-bok som fanns redan i min barndomsbokhylla. Jag hade glömt vad den handlade om, men redan någon sida in i boken påmindes jag när jag stötte på de där bråkiga pojkarna i boken som hävdar att man ju inte kan leka med tjejer.

Jag drabbades av någon slags panik. För min lilla treåring har haft två bästa vänner i sitt liv och båda de bästa vännerna har varit just tjejer.

Han drabbades inte av någon panik alls. Han verkade snarare lite road vid tanken på pojkar som tror att man inte kan leka med flickor. Tänk att de där pojkarna kan ha så fel! Lite som om de trodde att köttbullar kan flyga eller att godis växer på träd.

Absurt. Ju.

Jag frågade lite försiktigt (som om jag inte var så värst angelägen fast jag egentligen är jätteangelägen) om han någon gång hört någon pojke säga att flickor inte får vara med. Och jo, det hade han. Vad han sa då?

-Flickor får visst vara med!

Och så tog han det onödigt långt och aggressivt med tillägget:

-Ni fattar ju ingenting!

Arvid själv fattar. Ju.

Hans bästa vän är här i skrivande stund. De kallar varandra älskling. De har gjort det de senaste dagarna, jag tror det är en del av någon lek och jag tror att det känns bra att få vara någons älskling. Tänk vad han skulle gå miste om om han hade lika fel som pojkarna i Alfons-boken.

Jag  önskar att det fick vara så här. Helst alltid, men åtminstone jättelänge. Att det i hans värld inte är det minsta konstigt eller fel att leka med en flicka. Att det i hans värld är konstigt och fel att låta bli om man har roligast i universum tillsammans.

alfons och milla 2

Advertisements

3 thoughts on “Arvid och hans älskling

  1. Vi lånade den precis från bibban för ett par veckor sedan, för jag kom ihåg den som en “bra” bok från min barndom! Väl hemma bläddrade jag igenom den själv förrän vi skulle läsa den till kvällsaga, men vågade till slut inte läsa den då båda våra pojkar (4 och 6 år gamla) har hur många flickkompisar som helst, och ville inte sätta några tankar i deras huvuden (speciellt 6 åringen var jag mest rädd att skulle ta åt sig). Kanske var jag feg, men jag tyckte hela boken plötsligt verkade liksom lite gammalmodig? Våra barn verkar så mycket klokare än vad vi nånsin var på 80-talet!

  2. Min tre-åriga som har lika mycket flick- som pojkkompisar. Jag tycker det är så befriande att det inte spelar någon roll längre. Jag hoppas och tror att barnen som växer upp nu inte blir lika inskränkta som vi var en gång med detta.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s