När mina texter missförstås

De senaste dagarna har jag slitits mellan en enorm vilja att förklara och försvara och en kanske lika enorm insikt i att det antagligen inte spelar någon roll vad jag säger. Om du inte rör dig i den finlandssvenska bloggvärlden kan jag upplysa dig om att diskussionen kring kroppshets har fortsatt. Livligt. Vem ska och vem ska inte säga vad? Vilka kamper får vilka föra?

Jag utgår ju i de allra, allra flesta fall från att människor vill väl och jag tycker också att de människorna ska få säga. Även om jag själv uppfattar en text som förenklad och arrogant och korkad så är det inte nödvändigtvis hela sanningen. Ibland inte ens en bråkdel av den. För den person som skrev texten kan den vara något helt annat. Och för många av dem som läser texten kan det vara på exakt samma sätt. Vi kommer från så olika håll med så olika bagage i de väskor som redan från början såg så olika ut. Därför talar vi oftast om olika saker när vi tror att vi talar om samma. Därför blir det så lätt smärtsamma missförstånd som slutar med att vi står i olika läger och kastar saker på varandra.

Egentligen får jag andnöd varje gång någon missförstår mig och mina texter. För det känns just så i just den ordningen: att det är jag som missförstås när mina texter missförstås. Så nära mig finns de.

Och visst strular andningen nu också, absolut. Smarta, tänkande människor som jag hyser en enormt respekt för verkar anse att min text var helt ute och cyklade. Men den här gången överväger jag inte att radera min blogg och frånsäga mig alla mina uppdrag som skribent, den här gången tänker jag mest att det är nyttigt. Att det rentav är vansinnigt nyttigt att påminnas om hur olika vi tänker och hur lätt det blir fel när vi försöker göra rätt.

Kanske det är det som är skinn på näsan. Kanske jag äntligen börjar ha det nu. Det skulle ju inte vara en dag för tidigt, snarare nästan trettiotre år för sent.

Det finns kanske tusen – nej, inte tusen men tjugofem – saker som jag egentligen vill säga om det jag redan sa. Jag vill så gärna ha ryggen fri och jag vill så gärna att ingen ska kunna anklaga mig för någonting. Men vet ni vad? Det fungerar inte så. Den som ibland tänker högt har aldrig ryggen fri. Den som ibland delar sina ord med andra kommer alltid att sitta på de anklagades bänk. Det kommer på köpet. Ett köp som jag gjort och gör om och om igen. Jag har valt det själv.

Det är värt det.

Advertisements

6 thoughts on “När mina texter missförstås

  1. Jag kan ju inte varje gång skriva hur galet mycket jag älskar det du skriver.
    Men nu gör jag det igen.

  2. ..”Vi kommer från så olika håll med så olika bagage i de väskor som redan från början såg så olika ut.”..

    Just så tänker också jag. Det jobbiga blir när vi nu och då måste dela på de “gemensamma livsrummen” oberoende om vi vill eller inte. Halva livet går väl ut på att reda ut och utstå olika slag av missförstånd och konflikter. Den som lyckas lära sig segla i storm kan kanske också få ut mera av vilan i den stilla hamnen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s