5.20

Den här morgonen. Söndagsmorgon som bäst. Arvid vaknade 5.20. Sedan dess har varken han eller jag och Fredrik somnat om. Det bådar så enormt illa för resten av dagen. Hans humör kommer inte att hålla (har redan brustit typ fjorton gånger) och vårt humör är inte heller stabilt. 

– Men fölåååååååt, säger han irriterat när vi berättar att vi är trötta och sura föräldrar då vi blev väckta mitt i natten. 

Men just nu hjälper det ju inte alls. Det är märkligt med förlåt. Världens bästa ord, ju. Men ibland bär det bara inte. Speciellt inte när det sägs med stor irritation och noll vilja till bot och bättring.

– Det hjälper inte, säger också Ingrid efter sitt möte med förlåt. Också hon trött och sur. 

– Hjälper en kram då? föreslår den lilla som alltid vill reda ut konflikter. 

– Nej, säger Ingrid. 

– Hjälper det om du får sista rostbröden då? 

Jo, det hjälper. Ju.

Och den minsta av oss ger sig själv och livet en applåd. En konflikt mindre i världen. 

Han är inte långsint. Inte mot sig själv och inte mot andra. Morgonpigg, tyvärr. Men inte långsint.

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s