Hon tar honom på allvar

Egentligen hatar jag det. Få saker rubbar min vardag lika mycket. Sällan känner jag mig så maktlös. Aldrig någonsin är det roligt. Jag pratar om när barnen bråkar.

Men, jag erkänner; om jag är mätt och utvilad och balanserad så finns det en aspekt som jag gillar i det. Jag gillar att de ser varandra som jämlikar. Jag gillar att Ingrid uppenbarligen inte ser sig som den stora som måste ta hand om sin bror. Jag gillar att Arvid uppenbarligen inte ser sig som den lilla som inte har en chans. De kan båda bjuda upp till en fight och de kan båda tacka ja.

Jag tänker att hon bevisligen tar honom på allvar. Trots att han är mindre. Och att det ju alltid finns något starkt och vackert i att bli tagen på allvar.

De är en bra grupp. Dagligen slår det mig. Att jag är så glad att de har varandra. Att den andra med stor sannolikhet är det finaste de har. Och trots att min ursprungsvision för en familj sprack ganska tidigt så kan jag tycka att det ju blev ganska bra så här också.

IMG_9285

Syskonbråk illustreras här med två år gammal påskbild. Redan då togs han uppenbarligen på stort allvar. Ingen som inte tas på allvar får ju dymmelonsdagspass.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s